Monday, January 19, 2009

KisAH NasIK LeMak YanG NGeRI

Crita nih crita btul tapi 100% btul tu tak dapat nk janji coz dgr dr my mom... so ble da org ketiga yg dgr, ayat or bahasa yg dgunakan mungkin tidak brape nk tepat.. :p
Alkisahnya...
Dulu yg tak brape nk dulu la, ada 3 org pak guard kt satu tempt keje nih... prangai dorg mmg kurang menyenangkan staff2 di situ.. ske fewit2 pompan.. ske dok tempt gelap pastu wat2 tgh zip suar.. perangai mmg tak leh blah la...
satu malam, time dorg ronda2, dorg ternampk sorg budak kecil brambut panjang di kaunter pertanyaan... since tempt keje tuh dkt ngn hostel staff2, dorg takde la pikir bukan2 lagipun dorg bertiga, dan budak tu just budak2 hingusan yg dlm linkungan 6 tahun...
berbalik kpd part tadik, ble nmpk jer budak tuh, dorg trus menuju ke bdk tu tuk pedajal.. as dorg approach bdk tu, kelihatan yg bdk tu tgh mkn nasik lemak...
Pak guard2 nih apa lagik.. mula tunjuk belang.. dgn kasarnyer dier bertanye budak tu.. "wei, apa ko wat kt sini??".. namun budak tidak mhiraukan pakgad2 tadik n trus mnikmati bungkusan nasi lemak nyer.. kepala budak itu tak mendongak pun... kusyuk makan.. pakgad2 tadik apa lagi, lagi la mnyirap.. sambung salah sorg pakgad, "Woi, tak dgr ke?? apa ko wat kt sini hah mlm2 buta nih?? mana mak bapak ko??"...
Namun bdk itu tak hirau langsung.. kepala still tunduk kusyuk mkn nasik lemak tu..
pakgad itu sambung.. "woi, bapak tak ajar ker? bapak pun kurang ajar..." sambil gelak2, mereka mentertawakan dan mencaci budak tu...
budak tu trus berenti mkn... maybe sbb ble men bapak2 nih dier takleh tahan.. dier blah camtu jer..
Pakgad2 tu takde la kejar, alah, budak2.. baru maki sket da lari...
Pakgad2 tu dgn slambernyer pakat makan nasik lemak yg budak tadi tak abeh makan.. pakat kongsi2...
hah.. esoknyer dorg saket gler perut... saket gila2 ah... g doktor, mkn ubat sumer tak berkesan... dan saket makin melarat... seperti separuh nyawa tinggal...
ble dorg tringat insiden mlm nasik lemak tu, dorg trus g jumpe ustaz..
Ustaz pun explain yg apa yg dorg mkn tu maybe bukan nasik lemak... setelah berubat, bru la dorg sehat and ketiga2 pakgad tu berenti keje dri keje pakgad kt stu lagik...

Moral of the story>> Perangai biar elok... n jgn tegur benda2 pelik, klu tatau benda tu pelik pun, ckp elok2... Jin2 pun ada prasaan tau..

Tuesday, December 16, 2008

Tagged

Tagged by Nadia Hanum.. :p

1.do u think u are HOT?
Yup.. Always believe in urself... If u think ur hot, ur going to be one... hee..
Hot = Confidence in oneself

2. upload a fav pic of u



3. why do u like this picture
I looked intelligent... hahahaha... nih pic kecik2 dlu.. masuk pertanding baby sehat n won it..

4. when was the last time u ate pizza
Its been a while.. last time Nurul blanje kt SACC Mall time exam months last sem..

5. the last song u listen to??
a lot... the last song i think >> Jason Maraz "I'm Yours"

6. what are u doing right now beside this
Downloading Movies... Sambil tgk Avatar... Hehehe...

7. what name u prefer beside yours.
Yoyo

8. 5 people to tag..
1)Kakak
2)Kak Leli
3)Zati
4)Kak Eny
5)Ieda


9. who is no 1
My Big Sistah whom I Love so Much...

10. no 3 is having relationship with?
Syazwan.. >> future husband.. InsyaAllah.. Amin..

11. say something about no 5
Really cool and talkactive... Love Her..

12. how about no 4
Really good in memorizing... Menjadi pujaan lelaki coz slalu kne ngorat... hahhaha...

13. who is no 2
*Mama* ku di Shah Alam...

*the end*

Wednesday, October 29, 2008

Week Of Tiring and Stress

Setelah membuat beberapa kajian di atas pengalaman yg dpt beberape minggu nih...
I can't be stress... Actually, sumerg tak elok stress..
Tapi stress yo sampai sesak2 nafas pagi tadi... pelik... pelik.. Ingtkan da nk pitam da tadik... giler stress, huh... tu la akibatnyer....
weekend lepas wat keje, tbe2 rase nk ngamuk teruk2 coz last Sunday was my little brother bufday and present yg kakak beli (mp3 player) takleh on, charger yg org kedai tu bg rosak.. so as the extention cable... Yo rase nk ngamuk sgt kt org yg jual tuh.. wpon, tak pnah jumpe pun tapi klu da nk menjual tuh, tolong la amek berat kt benda2 camnih... saket hati yo ble boboy cm kecewa takleh on... argh... pikir balik pun saket hati.. yo tak ske org yg yo syg rase camtuh!!>> petanda stress masih tak ilang lagik.. :p
tapi, wpun rse nk ngamuk, yo tak tunjuk.. simpan jer dlm hati... sbb tu kot skolah dulu ada member ckp yo sorg yg cool... hahahak.. lawak...
kelmarin yo ckp kt Kak Leli>> Akk, yo rse nk nangis tapi takleh, bleh gelak jer coz yo bukan jnis yg nangis.. gelak yo bukan maksud happy, cume tuhan jer yg tau... huhuhuhu...
senyum juga bukan tanda happy tapi sometimes its better not to show what we really feels so that we don't troublesome others..

Apa2 pun, im glad of what i had done... wpon tuk tahap sebenarnyer tak seberape, i still really proud of myself.. coz dr zero knowledge in ASP+JavaScript, i had gained a lot of knowledge... Thanks to my lecturer aka my FYP supervisor for all of his teaching and knowledge... Suka3... Hee... Thanks to my big sistah aka kakak in tolong me.. yo rase we made a great team la kakak wpon kakak da tak ingt sgt... tu pun last minit bru tnyer coz ingtkan taknk nyusahkan kakak... huhuhuhu... Thanks to my "family" >> Papa, Mama, Kak Long & adik... hahahahaha... dak2 CS220 jer tau saper mereka nih... Tocei2...

From problem, we can learn new things...
Jadik, a problem tu kre nyer satu perkara yg baek..
(cthnyer>> ORDER reserve word la yo, mne leh wat jadik name table... Hahahahak...)
We can't success if we didn't feel the pain and experience first... Sometimes people need to be push to success... Just like me... Klu tak, masih dihanyut diAlam fantasi... Hahahahha...

I think i get stress coz i'm afraid to let my lecturer down.. Bukan salah mereka... Tapi student tu sendrik...
Dulu yo minat programming, pnah dpt A in C++, B+ in Java tapi sejak masuk degree, otak jadik blur.. Yo takkn ckp yo terel apa2 coz yo tak rase yo ada mahir dlm apa2 pun.. Just a normal gurl who always make mistake.. Why, makin besar makin kter mhampakan parents kter>> in my scope, my Mom, big sis, relatives who support me..
Nak kata otak da tepu, cam takde apa pun... :p

Yo stress coz affraid to let them down too... Stress sampai rase cam nk mati..
Ishk3... Stress make my adrenaline rush more than men paintball agaknyer... atleast paintball gives adrenaline rush in positive ways...
Yo gak slalu stress coz i feel so lonely when handling problems eventhough ramai jer yg sudi membantu...<< Akibat tak suka kongsi problem ngn org... bukannyer tak suka tapi taknk nyusahkan org...

Hurm.. To conclude, in solving this,
>>"Prevention is Better than Cure..."
>>"Not many live long alone..."
>>~jUSt gO WiT dA fLow~
"LiFe is To BE eNjOY nOt StREss.. IF tHErE's A pRoBLem, DoNT ForGet tO SmILE cOZ One PrOBLem aCComplishED MeaNs OnE STeP FuRthEr tO ViCtORY... ThERE'S No Joy iN LIfE wItHOut ChaLLenGE..."
~yOyO~

The best phrases in solving my stress Problem... HAhahahak...

Wednesday, October 15, 2008

BuSy TiME

KaWAN2...

Dengan ini dmaklumkan, sgala pengupdate-an blog akan ditunda untuk sementara waktu kerna aktiviti2 mnyiapkan sgala assignment and project dijalankan... Harap Maklum...
nnti da settle sumer Yo wat entry pasal Spooky tales k... InsyaAllah...

Tata..
-yOyO sWeet laGi CuN- << tolong ckp byk2 kali, nnti jadik knyataan...

Friday, September 26, 2008

UcaPAn RaYE... Nak RayE da... Hee...

SiNCE Nak RaYE dA,

yOyO Nak Dedicate this UcaPan Kat SuMer MeMbER2...

tAK kiRe BrU KNal maHupun Da LaMA KNal..

SELAMAT HARI RAYA MAAF ZAHIR DAN BATIN...

SEsuNggUHnyer MaNusia TakkAN lARi dARI mElAkukan KesiLapan DAn daRI kEsilAPan iTu sENDri kIter AkaN bLajAr n KeNal ErTi HidUp...



LOvE,

yOyO

BeRBoKA dUncle K


Tadi, (25 sept 08- Khamis)
Yo, Kak Leli, Zati n Kak Lydi berboka dUncle K..
Kre nyer nih last time ktorg berboka sama tuk puasa tahun nih sblum raye coz jumaat msg2 da balik ke kg msg2 wpun msg2 org area kl/ pinggir kl jer...
Ktorg decide mkn dUncle K.. tatau cadangan saper tapi Yo ON jer...
Mkan nyer mmg sedap n puas hati...
ble time posa mesti mknan kt stu sedap2, klu bukan time posa not sure so korg try la rse... Hehehe...
Since ktorg dtg awal tuk booking table, ktorg g rayau2 dulu kat SACC Mall since Uncle K situated d SACC Mall... Ktorg window shopping jer... Kak Lydi ada la bli bju...
Below pic ktorg... Hee..



Kak Leli, Zati n Me



Kak Lydi
Menu Kami Berboka....

Thursday, September 25, 2008

PeNgORbANan SeOrANg KeKaSeh...

Once upon a time, there lives a gurl name Aishah...

Camni la snang citer, Selase Lepas (23 Sept 08), Aishah (housemate Yo), sanggup bangun pagi2 tuk bersiap ke KLIA bertemankan Yo n Sue... Aishah tatau jalan ke sna so kami jadik co-pilot dier n temankan dier at the same time... So, kami pun berkorban bgn pagi... tapi mmg kne bgn pun tuk sahur...

Setelah selesai sahur, solat, tepat jam 6.15 kami da bergerak ke KLIA..
Hah... tak cter lagik nper g sna.. hahak...

Cternyer camni, di atas nama cinta, Aishah bertekad ke KLIA tuk menghantar n melihat pemergian kekasihnya... Saiful... Saiful akan bergerak ke Sabah coz ditempatkan disana untuk berkhidmat as polis..

Trak polis yg membawa Saiful dan rakan2 beliau ke Sabah dan Sarawak djangka tiba dKLIA jam 7pagi cz dlm jam 8 mereka da kne check in...

Highway dpagi hari mmg indah... kat hutan2 tepi highway penuh kabus pagi... Best2...
Jadi, bermulalah perjalanan kami yg sejuk sambil mnikmati pmandangan pagi yg indah... dalam hatiku terdetik, naper la slama nih ku sgt la susah nk bgn pagi walhal pagi adalah waktu yg paling indah buat manusia.... rugi.. rugi..

Pada mase yg sama kami jadi tukang tgk sign board coz ktorg pun tatau jalan... sumer berdasarkan peta yg dayang (housemate) lukis mlm sblum pegi tu dan berdasarkan sign board yg tertera dhighway...
Then, setibanya kami dKLIA, bermulalah epilog cinta... ceewah...


Ketibaan seorg kekasih yg membawa hati yg berdebar tuk berpisah dgn kekasihnyer...





Nie la Saiful yg dperkatakan... So sweet dorg berdua...




Barisan polis baru yg otw berkhidmat tuk negara yg dtemptkan di Sabah n Sarawak


Rupe2 nyer Sue pun ada adik angkat (best fren arwah adik Sue) yang akan ke Sarawak. Jadik nyer mereka berdua pun (Sue n Aishah) ada seseorg tuk dilambaikan... (takpe la, coz Yo taknk pun dtempt mereka...)









Lambaian terakhir sebelum berangkat...